Min PX200 från -99. Det här är min bruksscooter men också antagligen den scooter jag mekat mest med. Alltifrån styling till packboxbyten. Det är också den scooter jag kör längst med per år, även om jag kanske tillbringar lika mycket tid sittandes på Primaveran under en såsong. Färgen heter PIA336 (Verde Enigma) och har lite gammal engelsk sportbilskänsla över sig, tycker jag. Lite synd att det är metallic, jag hade föredragit en solid färg, men som sagt, ganska fin ändå!

Bilderna på den här sidan är lagda i omvänd kronologisk ordning, så att den äldsta bilden ligger längst ner. Jag har gjort så för att den hela tiden förändras och jag ju vill visa upp den i dess snyggaste (eller åtminstone senaste) skick först...

Här har vi en lite tidigare version, som solar sig på våren utanför min dåvarande arbetsplats (Ericsson i Älvsjö tror jag, minnet blir ju inte bättre med åldern direkt...). Agentligen tror jag bara listen på benskölden skiljer sig från den senaste bilden ovan. Varmt och mysigt ser det ut att vara iallafall.

Kanske ser man inte så mycket av den överlastade Vespan på denna bild, men jag tycker det blev väldigt snyggt med motljuset och den mystiska skorstenen (nej jag vet inte vad det är för skorsten) i bakgrunden. Jag står i kö till färjan mot Fårö i slutet av Juni 2009. En vespasemester på Gotland tar sin början med att jag hämtar upp dåvarande flickvännen här.

Här vilar Frittes och min PX i vårsolen på väg mot Enköping under vårens första långtur 2008. Nackdelen med att åka tillsammans med Fritte är att alla hela tiden beundrar hans PX och bara avfärdar min som "en vanlig". Men herregud - stolthet är man för gammal för och Frittes PX är verkligen något enastående!

I Mars 2008 uppenbarade sig min PX på vägarna i ny "retrostajlad" skepnad. Sedan hösten hade jag bytt ut tutkåpan mot en lite mer gammaldags modell, byggd på en glasfiberdel från RetroVesp i England.

Att få till tutkåpan tog en hel del timmar av anpassning, spackling, konstruktion av fastsättnings­anordning, modifiering av tutan och lack, lack, lack i långa banor. Jag tycker dock slutresultatet blev mycket tillfreds­ställande och glasfiberkåpan jag fick från England var stabil, även om den krävde en hel del jobb för att få bra.

En ny pakethållare monterades liksom några "crashbars". Pakethållaren fick jag efter tips billigt från EM-scooters och crashbars inhandlades på EHR Motor. Reservhjulet på pakethållaren är dock en tillfällig lösning, det är ett tiotums V50-hjul jag satt dit medan jag jobbar på den väska som ska utöka packnings­utrymmet.

Bakänden fick dessutom en ny lykta, som egentligen skall sitta på en Sprint. Den är faktiskt i plast och inhandlades billigt från SIP scootershop. Lite nya hål fick borras och den har en tendens att bli skev när man drar åt skruvarna, så jag tror jag ska skaffa en ersättare i aluminium. En stänklapp monterades och PX'ens "kofångare" i plast ersattes med en tunn aluminiumbit lackad i samma färg som resten av Vespan. Stänklapp och aluminiumbit fästes med rostfria kupolmuttrar, vilket blev ganska snyggt tillsammans med det övriga kromet baktill. Däremot ska jag nog byta ut stänklappen mot en lite större, den ser faktiskt lite fjuttig ut. SIP försåg mig för övrigt med både emblemet och tutkromet till tutkåpan också.

Framtill har backspeglarna flyttats ner till fästen under styret (även de från SIP) och hålen i lyktkåpan har täckts igen med täckbrickor från MECA. Täckbrickorna lackades även de med färg som MECA i Södertälje kunde blanda till. Backspeglarna är orginalspeglarna som jag gängade (M10x1.5) för att passa i de nya hållarna. Framstänkan hade redan tidigare fått en kam från en Sprint, som jag skickade efter ända från ScootRS, varifrån jag även fått väskkroken under limpans framdel. ScootRS är ruskigt billiga på rostfria detaljer och har delar man inte kan få tag i så lätt på annat sätt.

Dessa små förändringar sammantaget gav maskinen en rejäl ansiktslyftning tycker jag. Kanske blev den lite estetiskt baktung, men jag tycker inte det gör så mycket. Möjligen blir det något mer framtill vad det lider, men jag vill inte vräka på för mycket där, det förtar nog effekten av den ovanliga tutkåpan.

Bild tagen av vän med mobilkameran under utfärd på Värmdö 2007... Ja det ser man ju faktiskt i backspegeln...

Nära studie av PX'ens skönhet... Titta på backspegeln, där ser man min styvdotter ta bilden, hon har en sjukt mycket bättre kamera än jag!

Såhär från sidan ser man den otillfredsställande pakethållaren, som förmodligen skulle se mycket bättre ut på en maskin med mer andra tillbehör, typ king-and-queen-sadel, massor av krom och backspeglar och så vidare. På min tycker jag bara att det ser ut som om pakethållaren har en vespa hängande under sig...

Som synes på senare tagna bilder försvann också pakethållaren, men ersattes av något ännu större. Dock med en estetik som tilltalade mig mer...

Mellan förra bilden (nedan) och denna har det gått en säsong. Under den sommaren har den råkart ut för ett packboxbyte, en förgasarrengöring och ett tändstiftsbyte, inte mycket mek med tanke på hur mycket jag kört den under året.

Fösta bilden på min PX efter att jag köpt den. När jag tittar tillbaka på den här bilden tycker jag ändå att den var ganska fin från början. Jag har ju gjort massor av små förändringar på den sedan dess, men grundestetiken i en PX består, kanske var den på ett sätt lika snygg från början som den är nu, men jag har ju iallafall fått sätta min egen prägel på den med tiden...